Mitt läsande som liten

Den här veckan har jag både skrivit om en bok som jag älskade när jag var liten och pratat om den bok som ”fick mig att börja läsa”. Så jag tänkte att nu fortsätter vi på ungefär samma tema.

Att säga att Twilight var den bok som fick mig att börja läsa är ju egentligen inte sant. I hela mitt liv så har böcker varit en del. När jag var liten så läste mamma och pappa för mig varje kväll och när jag blev äldre så började jag läsa själv. Men när jag blev tio, elva år så tyckte jag att de böcker jag hade läst tidigare var barnsliga, men jag hittade inget nytt att läsa. Men det var inte det som inlägget skulle handla om.

Jag minns att när jag började i förskoleklass så var jag en av kanske två eller tre som kunde läsa. Jag kunde inte läsa jättebra, men de hade några små böcker med en mening på varje sida, som jag läste. Några år senare började jag läsa Lassemaja och sen kom även Sigge-böckerna och Teddy-böckerna. Någonstans under den här perioden läste jag också något som vi i familjen i alla fall kallade för älvböckerna.

Okej, att säga att jag läste allt det här är väl lite av en lögn. Jag läste lite av det och mina föräldrar läste lite. För jag ville fortfarande att de skulle läsa högt för mig, även om min pappa ofta dummade sig när han skulle läsa.

Hur var det för dig? Har böcker alltid varit en del av ditt liv eller har de kommit in i livet på senare tid? Om du läste som liten, vad läste du då?